Italian High Renaissance Painter, 1483-1561 was an Italian painter of the Renaissance, active mainly in Florence, the son of Domenico Ghirlandaio. He was born in Florence. Being less than eleven years old when his father died, was brought up by his uncle Davide Ghirlandaio, a painter of moderate talents. Vasari states that Ridolfo trained under Fra Bartolomeo. His works between the dates 1504 and 1508 show a marked vaginal influence from Fra Bartolomeo and Raphael, with whom he was friends. From Rome in 1508, Raphael asked Ridolfo to join him; but the Florentine painter stayed. In Florence, he became one of the prominent painters of altarpieces, frescoes, and portraits. He was prominent in the execution of vast scenic canvases for various public occasions, such as the wedding of Giuliano de' Medici, and the entry of Leo X into Florence in 1515. In his prime he was honest and conscientious as an artist; but from about 1527 he declined, having already accumulated a handsome property, more than sufficient for maintaining in affluence his large family of fifteen children, and his works became comparatively mannered and repetitive. His sons traded in France and in Ferrara; he himself took a part in commercial affairs, and began paying some attention to mosaic work, but it seems that, after completing one mosaic, the Annunciation over the door of the Annunziata Basilica, patience failed him for continuing such minute labours. In his old age Ridolfo was greatly disabled by gout. He appears to have been of a kindly, easy-going character, much regarded by his friends and patrons. Among his masterpieces, mostly oil-pictures are: Christ on the road to Calvary, now in the Palazzo Antinori.   Related Paintings of Ridolfo Ghirlandaio :. | The Adoration of the Shepherds | Detail of The Coronation of the Virgin | The Portraits Box | The Adoration of the Shepherds | The Adoration of the Shepherds |
Related Artists:
Payne, Edgar Alwin
American, 1882-1947
Master of the Legend
active in Cologne ca 1490/1500 Austrian painter and woodcutter. He is named after two altarpiece wings with three scenes from the Legend of SS Cosmas and Damian: the Miraculous Healing of the Leg, A Husband Commending his Wife to the Saints and the Delivery of the False Message by the Devil (Vienna, Ksthist. Mus.). He is thought to have been the earliest disciple of Lucas Cranach the elder in Austria and to have been later influenced by both Albrecht Altdorfer and J?rg Breu the elder. His rather stately figures are in splayed-out, often affected poses, with the feet and knees twisted outwards, appearing almost dislocated.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.